michanicole

Fick en fråga under kommentarsfältet till föregående inlägg: visst har hon kommit nu? Jag kan med glädje svara att hon, vår Miranda, har kommit till världen och att det var en hel månad sen redan!

Den 17 februari efter en lång och besvärlig väntan, kom hon ut med sugklocka. Kan tillägga att det inte är mysigt att förlösas på det sättet men jag är tacksam för att det gick bra och att Miranda mådde bra. I slutskedet var det tal om att eventuellt snitta mig men som tur var så slapp jag det. Ut kom i alla fall en lång tjej på 55 cm och 4450 g.

En förlossningsberättelse lär jag väl kunna knåpa ihop, men inte just idag.


Varje dag är fantastisk med Miranda. Den som säger att det är en dans på rosor att skaffa barn och ta hand om ett spädbarn har antingen fel i huvudet eller en otroligt snäll, aldrig gnällig eller onormal bebis! Skämt åsido.. Det svåraste att vänja sig vid var helt klart matskriket. Vår lilla tjej har lungor som en operasångerska, och ett ljud som skääääär i öronen. Som tur är har man lärt sig hur lång tid det tar från det att hon vaknar till att hungerskriket kommer. Skönt det!

Mina dagar består av att ge grodan mat, byta blöjor och mysa med henne. Promenader går vi varje dag (bortsett från idag då det blåser isvindar ute) och gärna två gånger om dagen. Annars försöker jag hinna med hemmet lite. Sortering av alla papper vi har överallt och diska, dammsuga, tvätta - det vanliga..

Jag har fått ta det lugnt efter förlossningen då jag fick komplikationer efter den. Som tur är kunde Tim vara hemma ett tag då jag var sjukskriven och är det sista dagen idag. Jag fick så mycket hjälp av honom och jag hade aldrig orkat med första veckorna utan att ha honom hos oss. Tim var den som fick ta hand om jobbigare städning och tunga lyft - jag får fortfarande inte lyfta tungt.


Nepp, här kan man ju inte sitta! Får se när en förlossningsberättelse dyker upp. Tills dess, ta hand om er!

/ Micha