michanicole

Vinnarfotot från senaste träffen med Sandra och Eira.

Miranda till vänster och Eira till höger.
Fråga inte vad fröken M sysslar med. Nobody knows!

 

Lilla hjärtat.

Å mamman smälter..

 

Fick en fråga under kommentarsfältet till föregående inlägg: visst har hon kommit nu? Jag kan med glädje svara att hon, vår Miranda, har kommit till världen och att det var en hel månad sen redan!

Den 17 februari efter en lång och besvärlig väntan, kom hon ut med sugklocka. Kan tillägga att det inte är mysigt att förlösas på det sättet men jag är tacksam för att det gick bra och att Miranda mådde bra. I slutskedet var det tal om att eventuellt snitta mig men som tur var så slapp jag det. Ut kom i alla fall en lång tjej på 55 cm och 4450 g.

En förlossningsberättelse lär jag väl kunna knåpa ihop, men inte just idag.


Varje dag är fantastisk med Miranda. Den som säger att det är en dans på rosor att skaffa barn och ta hand om ett spädbarn har antingen fel i huvudet eller en otroligt snäll, aldrig gnällig eller onormal bebis! Skämt åsido.. Det svåraste att vänja sig vid var helt klart matskriket. Vår lilla tjej har lungor som en operasångerska, och ett ljud som skääääär i öronen. Som tur är har man lärt sig hur lång tid det tar från det att hon vaknar till att hungerskriket kommer. Skönt det!

Mina dagar består av att ge grodan mat, byta blöjor och mysa med henne. Promenader går vi varje dag (bortsett från idag då det blåser isvindar ute) och gärna två gånger om dagen. Annars försöker jag hinna med hemmet lite. Sortering av alla papper vi har överallt och diska, dammsuga, tvätta - det vanliga..

Jag har fått ta det lugnt efter förlossningen då jag fick komplikationer efter den. Som tur är kunde Tim vara hemma ett tag då jag var sjukskriven och är det sista dagen idag. Jag fick så mycket hjälp av honom och jag hade aldrig orkat med första veckorna utan att ha honom hos oss. Tim var den som fick ta hand om jobbigare städning och tunga lyft - jag får fortfarande inte lyfta tungt.


Nepp, här kan man ju inte sitta! Får se när en förlossningsberättelse dyker upp. Tills dess, ta hand om er!

/ Micha

Jag har i stort sett struntat i att försöka uppdatera min blogg kontinuerligt då jag haft problem med händerna som opererats och som fortfarande läker. Det är inte lätt att skriva med bandagerade händer stora som Galiameloner.

Nu har jag börjat läka bra - den ena handen är snart färdigläkt och jag kan börja bära tyngre saker med den igen. Ser fram emot när vänsterhanden också är helt läkt.


Sedan jag skrev sist har det varit julafton, nyårsafton och ett nytt år har startat. Julafton och nyår var lugna dagar och kvällar och vi hade trevligt med våra familjer. Man kan inte önska sig mer faktiskt.
Vad gäller graviditeten är jag snart klar. Förhoppningsvis då. Jag är beräknad till 13 februari men man vet ju aldrig när lilla Kikker vill komma ut. Brås hon på mig kommer hon 2 veckor sent - brås hon på Tim blir det på dagen eller däromkring i alla fall. Spännande att se utgången.


Jag är rätt stor om magen nu (alldeles för stor tycker jag) och otymplig - jag har svårt att resa mig från sittande position och speciellt när jag sitter i bilen som har väldigt låga säten. Det är frustrerande med kläder då jag stör mig på att om ett linne är för kort så hänger magen ut - det gör mig tokig. Det ska bli skönt sen när man kan ha vanliga linnen och tröjor på sig, för att inte tala om vanliga byxor! Det tar dock ett tag innan jag kan uppleva det igen..


Jag hade föraningar om att jag skulle få uppleva en del krämpor under min första graviditet men inte såhär många! Hittills har jag fått svår Karpaltunnelsyndrom i båda händerna som jag opererats för; innan operationerna så tappade jag allt jag höll i då händerna domnade och känseln försvann helt i båda händernas pek - lång - och ringfinger. Jag kunde inte skriva på dator då fingrarna låste sig och svullnade, jag kunde inte sova nattetid då händerna svullnade och domnade (domnade upp till axlarna till och med) och nattskenorna inte fungerade.


Jag har haft och har svår smärta i min högra axel (vet inte varför) och ont i ryggen på vänster sida och det har inte gått över. Smärtan har suttit i ett par månader i alla fall.


Foglossning är något annat jag fått uppleva. Det var mer okej när den var lokaliserad till bakdelen (korsryggen och längre ner) men när den nu flyttat sig framåt till blygdbenet är det inte lika okej. Det känns som att det ska dela sig när jag går och när jag reser mig.


Ödem har jag också så det räcker och blir över. Svullnader det vill säga.. Mina fötter är som klumpfötter och vristerna är typ obefintliga - jag har alltid haft rätt trevliga vrister och varit nöjd med mina vader och fötter men nu är det verkligen det sista jag vill se! Vaderna är så fulla av vatten att jag kan inte ens ha på mig strumpor UTAN resår utan att det blir en 1-1,5 cm kant som skär in mot benet.. Använder bara stödstrumpor nu för annars värker det överallt nedanför höfterna.


Händerna är fortfarande svullna som fan och jag har svårt att böja fingerlederna både dag och nattid. Längtar till tiden efter förlossningen när man tömmer kroppen på vätska..


Nu är det inte långt kvar; jag ser fram emot förlossningen men samtidigt inte för jag är jätternervös. Jag försöker tänka att jag ska ta allt som det kommer och bara vänta in händelseförloppet men det är riktigt svårt när man är ett kontrollfreak som jag är.


Vi får se när du behagar titta ut lilla Kikker. Vi väntar på dig och ser fram emot att få träffa dig!

Då var dagen kommen och vi fick se vår lilla tjej i magen igen.
Underbar känsla när man ser det lilla hjärtat slå, små händer som vinkar, fumlar i ansiktet och när man får bekräftat att allting ser bra ut. Flödet var bra, tjejen är stor för tiden (vilket iofs bara är bra) och hon bonkade på därinne när trycket från dopplern blev lite för stort.

Jag vill att tiden ska gå snabbare så att vi får träffa den lilla. Snart är det jul, sen är det januari och då är det inte långt kvar!! Ser fram emot förlossningen massor samtidigt som jag är vettskrämd..


Imorgon väntar en dag med Sandra (min gravida vän) och gravidprat (utan att nån stör sig på det) och då blir det skönt att kunna hämta in lite info om ditten och datten som rör bebisar. Sandra är omföderska, och det är grymt skönt att ha någon som fattar en och ens känslor helt och hållet - utan att ifrågasätta eller tycka att man är konstig. Skönt bara.


I helgen ska jag pysla lite - slå in paket, fixa med kort och påbörja boken om bebisen. Mysiga saker - bara mysiga saker.


Nu måste jag fixa min kopp te och vila händer och rygg ordentligt..