michanicole

Har fått en nojja på grapefruktjuice nu också.. Tidigare hatade jag besk juice men nu är det gott (behov av nåt?)

Ringde och pratade med Sandra idag och berättade om mina  cravings. Det lät som att Sandra inte riktigt har samma cravings som jag.. Vi är beräknade med två dagars mellanrum så det är kul att kunna prata med någon som förstår en precis.. Väldigt skönt.

Hur som helst så verkade hon inte gilla ättiksgurka, saltgurka och smörgåsgurka som jag haft dille på. Morötter (måste vara i lösvikt) och clementiner är andra saker jag föräter mig på. Te är också något jag har börjat tokgilla. Dricker hellre te än kaffe..


Idag fick jag någon typ av feberattack på jobbet nån timme innan jag gav upp och gick hem - blev blossig och varm och frös och hackade tänder samtidigt. K på jobbet muttrade: "Ja men du skulle ju ha gått hem för längesen ju. Jo men det skulle du ju!" Gillar henne, hon är bra - rak, ärlig, kunnig och himla trevlig. Tog mig hemåt och mådde inte bra.

På pendeln fick jag typ kramp i min hand, den gjorde jätteont när jag skulle hålla i stången så jag for fram och tillbaka i mittgången. Hade grymt ont i ryggen men det fanns ingen sittplats - istället fick jag stå mellan två 16 åringar som satt på varsin sida om mittgången och försökte prata med varann om alla "sjuka lärare i skolan" och "den där bitchen i parallellklassen som bråkar med alla". Det man fick höra var bara en massa skitsnack som ungdomar i den åldern sysselsätter sig med. På riktigt nu; de kan ju inte prata! De var båda svenskar (pratade ju svenska) och ändå hoppade det ghettoslang-grodor ur munnen på dem. Tragiskt..

Kände mig lite som arga snickaren när jag stod där i gången.. Hade sån lust att bara börja gapa nåt i stil med: "Vafan håller du pååå med?! Du behärskar ju inte svenska språket! Du pratar ju bara en massa slang. Varför gör du deeet? Det är ju jävligt dumt. Fattar du inte att folk stör sig på det? Du är ju helt inkompetent!"

Jag har nog aldrig skrattat så mycket som jag gjort åt Arga snickaren.. Han är rolig han.. Pratar på ett sätt som gör mig gråtfärdig av skratt.. Rak karl det där, men shit så rolig.. Så kände jag mig idag.. Men mer arg än rolig..

Jag var tydligen rolig häromdagen på jobbet.. Skulle koppla in en nätverkssladd på kontoret (inte mitt rum) och behövde dra den över (men också emellan) två skrivbord.. Råkade säga att jag "bara ska lägga en kabel på bordet" och där var det kört..

Näe, jag tänker inte alla gånger, men det bjussar jag på..

"Ensamhet som gör att det känns som att det inte finns någon magi kvar i världen.."


När man är inne i sitt egna. Sitt liv, med allt vad det innebär. Då tänker man inte på hur det skulle vara om allt en dag bara inte var. Om allting du har, inte fanns där en dag. Dina rutiner, dina dagliga görmål och dagliga mål. Dina känslor kanske skulle vara annorlunda - du skulle kanske känna att du inte tillhörde. Känna dig planlös, ensam och fundersam. Orolig kanske?

Ibland så slår tankarna till och jag tänker. Tänker ganska hårt till och med, ibland så hårt att jag inte vill tänka mer. Som att alla tankar blir alldeles för mycket.

- En förändring som rör arbetet. En flytt. En tillökning i familjen, en förlust, en vinst.
Det är mycket som kan hända. Självklart inte bara sämre saker. Det händer bra saker också. Det får vi inte glömma.


Idag var jag först på vårdcentralen för att bli tömd på blod. Ni vet, det vanliga kalaset med nål i armvecket och en rysk sköterska med ingen koll alls. Alltid lika underhållande. Hon ursäktade sig, gick undan och jag hörde henne surra med en annan sköterska; "vad är fenylket.. blablala - vaddå plasma med folat?" Jag suckade för mig själv och när ryskan var tillbaka frågade jag henne om något var fel med remissen. "Nej" fick jag till svar men jag förstod att hon hade svårt att tyda vad det stod på remissen och varför jag var där och skulle sno en massa provrör från dem.. Skämt åsido..

När jag ska lämna blodprover så blir det typ minst 6 rör - alltid. Det är många saker som ska kollas upp. Därför brukar jag säga så; att jag snor rör hos vårdcentralen. Det verkar nämligen alltid som att alla sköterskor tycker det är lite jobbigt att klista klisterlappar på alla rören. Det ska ju vara rör i regnbågens alla färger också. "Usch vilken jobbig en", kanske de tänker. Hahaha, japp, that´s me.

Därefter var det hemåt med inte så raska steg. Idag gjorde de extra ont i svanken och i svanskotan. Den där svanskotan alltså - vad är grejen med den? Helt onödig. Den gör bara ont. Vankade lite som en gravid pingvin på den lilla grusvägen hemåt. Skönt väder, lagom kallt.

Åt frukost hemma, förbannade halsömheten och tungheten i skallen som aldrig går över. Känns som att man fått en rejäl höger i höjd med ögonen - huvudet värker och känns som bly - klär på mig igen och lämnar hemmet för ett läkarbesök (jaaa, bara sånt jag sysslar med nowadays..)

Träffar en rätt kul läkare som vräker ur sig: "Men herregud så du går, räta på ryggen och gå ordentligt! hahaha". Tur att jag fattade att han skojade. Han var trevlig, genuin och verkade brinna för sitt jobb. Såna läkare är bra läkare. Läkare som lyssnar, ser, frågar och vill. Ja, så skulle jag vilja sammanfatta det hela. Naturligtvis vill jag också lägga till att en bra läkare ska ha kunskapen - det verkade denna man ha.

Vi pratade länge, jag var envis med att säga att jag vill helst ha ett botemedel för mina händer och inte en sjukskrivning i första hand - han kontrade med att säga att visst kan jag ha stödskenor även dagtid men de kommer att hämma mitt jobb hursomhelst, så hur skulle jag lösa det då? Jag fick tänka lite, sa att, visst, jag skaffar dagskenor och provar och samtidigt går på en halvtidssjukskrivning - jag har dagligen problem med händerna så till den grad att jag inte kan diska ordentligt för hand, tappar saker i golvet då mina nypor är none-existing samt att jag får små elstötar (så känns det) i händerna om jag griper tag i något - det kan gälla bara när jag ska bära en påse eller en laptop. Att skriva på dator går, men jag måste ta många pauser då det känns som att fingrarna låser sig samtidigt som de gör ont.

Det som stör mig allra mest med händerna är att de försätter mig i jobbiga situationer (för mig). Jag ogillar att behöva hjälp med saker och ting. "Kan själv" - det är jag det. Även om det misslyckas titt som tätt. Hur som, hur kul är det att inte kunna handla och bära påsarna själv för att händerna krampar? Eller när man ska diska och tappar glas som går sönder (flera innan man inser att man kanske inte ska diska) - eller när man bakar och drämmer plåten i golvet - som tur var så var det inga bullar på den plåten - för att det känns som att man får elstötar i händerna?

Jävla karpaltunnelsyndrom. Onödigt!! (Å jo jag vet att det finns många som har det värre än jag själv men jag måste få skriva av mig och lite av min frustration!)

Fötterna är inge vidare heller, det sticker i dem nästan hela dagarna trots frekvent användande av stödstrumpor á la granny-style. Jag ska fan slå ett slag för stödstrumpor, de är jättesköna faktiskt. Jag hade nog inte kunnat gå alls utan dem. Jobbigt bara att det känns som att fötterna ska spricka sakta, sakta när man ställer sig på dem - vätska är inte att leka med ska ni veta!

Hur som. Nu känns det konstigt. Samtidigt som jag känner att det blir en avlastning för mig med en halvtids sjukskrivning så känns det skit. Jag trivs med uppgifterna jag har på jobbet och jag trivs med att jobba mot deadlines och ta eget ansvar för saker och ting. Blä. Delade känslor helt enkelt. Kanske känner annorlunda i slutet av december, vem vet?

And guess what? Spillde precis ut min goda kopp kaffe över hela bordet och mattan - vår fina beiga matta - nu blir det kemtvätten på den. För att jag inte kunde hålla i muggen. Eat my shorts, damn hands!

/ Micha

Det växer och växer därinne. Inatt var jag vaken till och från och då och då berodde det på lilltjejen i magen. Hon bankade på därinne som om hon hade flertalet trummor eller nåt som hon spelade på. Dunk, dunk, dunkdunk.. Även om jag blir extremt trött av att inte sova så blir jag ändå glad att anledningen är att hon rör sig därinne.

Igår var en lite jobbig dag. Av personliga skäl vill jag inte skriva ut varför men det var jobbigt hur som helst och det ledde också till mina sömnproblem inatt.

En bra sak igår var att jag fick håret klippt och det var en härlig känsla; bort med det slitna, vidriga och kvar var den bra delen - ett hår som jag inte behöver trilskas med och få panik över. Tack för det!


Vaknade med huvudvärk imorse och har fortfarande huvudvärk. Undrar om det ska släppa alls.. Händerna trilskas och jag kan inte lyfta saker med samma grepp längre, allt ramlar ur händerna på mig och jag ogillar starkt att vara beroende av hjälp. T fick hjälpa mig igår med plåtarna jag hade i ugnen - fick inte upp dem! Känns inte kul alls!


Idag blir det lite fix hemma, en hel del vila för mig och sen en promenad tror jag. Vi får se hur resten av dagen går.

Här kommer en bild på tjockisen:

Ledig dag idag. Vaknade tidigt ändå eftersom att T skulle till jobbet.
Sov natten med skenor för första gången. Har fått "tantskenor" som jag kallar dem, för att jag får domningar i händer och armar när jag sover. Vätskan i kroppen är orsaken till myrkryp och domningar - det har inte gått att sova en hel natt på bra länge sedan jag fick problemen.

Igår gick jag till en rehabterapeut och fick hyra de där skenorna. Att man inte kan få köpa dem. "Då får du hyra de här skenorna till och med den 25 februari - ska vi säga så? 25 februari kommer du hit senast och lämnar tillbaka dem."
- Jahaaaaa, men varför kan man inte bara få köpa fanskapen om man nu måste ha dem? Det är väl inte som att de där skenorna är vad jag kommer att tänka på efter 13 februari (eller om det blir senare) då jag ska föda mitt barn.

Jo men jag ska försöka komma ihåg att lämna tillbaka skenorna. Det verkar ju vara himla viktigt..


Resultatet av att sova med skenorna var väl positivt. Jo, jag skriver "väl" också. För att:

- Skenorna fungerar mot själva domningarna och myrkrypen i händer och armar - men de funkar inte mot svullnaden

- De är sjukt irriterande att ha på sig, man känner sig lite förlamad då handlederna inte kan böjas - det är ju det som är meningen - men det blir besvärligt när man ska vända på sig i sängen.

- De funkar inte mot svullnaden i fötterna - såklart - men det hade varit skönt om man kunde ha ett par för fötterna och om man kunde få ett par skenor som funkar mot svullnaden också.

När jag vaknade hade jag jätteont i vänstra handen och kunde inte sträcka ut fingrarna ordentligt. Lagom oskönt.


Jaja. Fredag idag. Jag tog mig till vårdcentralen i centrum och vaccinerade mig. Det gick på två röda - swosch typ. Tanten som satte sprutan i mig var en stor, finsk kvinna som gnällde över att vaccinet mot svininfluensan var dåligt men att det här var mycket bättre.. Humor hade hon i alla fall - härligt med sådana människor :)

Har tvättat en maskin och bakat en kaka. Är lite sur över att dagen inte blev som jag hade planerat. Är lite trött på mig själv och det har jag varit ett tag.


Nu måste jag äta lite lunch innan jag blir galen.

/ Micha