11.11.22 Lost in the woods


"Night falls and I´m longing for the woods.."

Njet. Längtar inte till skogen. Inte efter mitt äventyr idag inte. Återkommer till det senare..


Har jobbat och varit hemma, jobbat och varit hemma.. Sist jag skrev hade ju diskmaskinen pajjat. Vi köpte en ny - vi åkte i fredags eftermiddag och tog tag i problemet helt enkelt. Skönt att få det gjort. I lördags installerade vi den nya och skrotade den gamla. In med det nya och ut med det gamla - ett koncept som passar mig utmärkt.

Problemet är ju bara det där med att problem sällan kommer ensamma - samma sak denna gång - i måndags skulle jag bara kasta in smutstvätt i tvättstugan innan jag skulle till jobbet och trampar i en pöl vatten.. Kul.. Verkligen..

Varmvattenberedaren är pajj nu. Hurra.. Förmodligen läcker det från pannan (jag kan inte sånt där men försöker låta kunnig, haha..)

Jomenvisst.. Bara en jätteutgift som vi inte räknat med - men vi får skylla oss själva - vi tänkte inte så mycket på att beredaren är från -83.. Dags att vakna lite nu när man är husägare kanske!


Händerna är värre än någonsin tidigare. Inatt låg jag vaken en hel del på grund av dem. Skenorna funkar inte alls längre. Känns tråkigt att inget hjälper. Att skriva på dator som jag gör nu, ja, det tar lååång tid. Vet inte hur länge jag orkar skriva på dator faktiskt. Känner inte av mina fingertoppar - det gör att jag skriver ett ord som blir felstavat, raderar, skriver om och skriver fel och om igen.. Tar för lång tid!


Nu till mitt äventyr. Jag gick vilse i närområdet där vi bor idag. Lagom kul. Hoppade av bussen två stationer tidigare och visste precis åt vilket håll jag skulle gå och hade till och med GPS men ÄNDÅ, på något jävla vis, lyckas jag gå vilse och hamna i ett villaområde jag inte känner till, för att sen hamna i en skog och slutligen inser jag att fan, jag har gått i 40 minuter nu och benen krampar... Trodde jag skulle bli fast i skogen tills jag beslutade mig för att gå hela vägen tillbaka och rätt väg (den jag skulle valt från början) hem..


Idag har Kikker sparkat mig som aldrig förr. Har sett magen hoppa och guppa fram och tillbaka och det har pågått i stort sett hela dagen. Mysig känsla men jag är fortfarande inte van. Häftigt men läskigt, blir skrämd ibland när det kommer en tjottablängare mot revbenen. Är glad att du rör dig därinne! <3

Nu är det "bara" 14 heldagar kvar tills vi får se henne igen. Vi får väl se om det som barnmorskan sa på första ultraljudet stämmer - att du är en tjej. De får ju inte lova något. Spännande.. Hoppas att allting ser bra ut.


Såhär kan det se ut hos oss en söndagkväll:





/ Micha


Kommentarer
Postat av: Lotta och Melwin

Man blir aldrig van med sparkar, lika otroligt varje dag. Men sen nu, så har man typ glömt hur det känns. Men får hoppas att man får känna det igen en dag.



Hoppas att ni mår bra? Vi mår bra, dagarna rullar vet inte vart all tid tar vägen. Om du är ledig i jul, kanske du har lust och tid att ses?



Kram kram

2011-11-23 @ 07:53:03
URL: http://www.clmg.bloggplatsen.se
Postat av: Micha

Lotta: Nej man blir nog aldrig det! Underbart är det i alla fall =)



Vi mår bra, har en jävla massa att ta tag i och fixa bara - saker händer hela tiden..



Jag har tid att ses i jul - slå en pling så bestämmer vi något :) Kram kram!

2011-11-27 @ 19:56:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0