michanicole

Antar att jag ledsnade på att inte ha en "vanlig", tråkig blogg. Har ju en annan som jag inte direkt lagt ner tid på alls, det senaste (känner väl att jag inte har någon lust med den bloggen f.n) se fenylmicha.blogg.se om ni är nyfikna.
Kanske blir att jag uppdaterar den senare, när jag känner någon sorts glöd.

Tidigare hade jag en annan blogg och den finns fortfarande åtkomlig för den nyfikne; chii.blogg.se.
Kände att jag inte ville fortsätta med den bloggen då jag vill gå igenom alla inläggen och spara de som betyder mest och som jag vill ha kvar. Sedan lär den bloggen raderas helt - känns fel att fortsätta på den - nu är det en annan tid.

Varför behovet av att blogga nu då? Ingen aning. Ibland bara tänker jag på att jag behöver skriva av mig, men gör det inte, och är man Micha, då behöver man skriva av sig. Dumt att försöka tvinga bort behovet av det då. Har alltid fungerat på det sättet - att jag inte lär mig..

För de som inte vet så väntar vi ju barn, T och jag. Det är en häftig grej, helt klart - många tankar som snurrar i huvudet och en massa frågor man vill ha svar på. Helst på en gång dessutom. Det är inte lätt med all oro, och speciellt inte om man är som jag - tar ut det mesta i förskott. Varje dag försöker jag att fokusera på att bara vara, må bra, och ta hand om mig själv, men det är fan inte lätt! Jag är nu i vecka 25 och magen är stor och jag är otymplig.

I början av graviditeten var jag tjurig, trött och illamående. Nu är jag mest trött, ledsen och glad på samma gång, samtidigt som jag har väldigt ont i svanken och bäckenet. För övrigt har graviditeten fortlöpt bra och jag trodde det skulle vara mycket värre i början än var det var (jag vet att det är individuellt) och jag är glad för hur det har varit. Nu råkar ju jag ha cirka 15 veckor kvar innan bebisen ska komma så det är förstås fortfarande massor som kan hända..

På jobbet har jag nya uppgifter. Jag får planera mina dagar helt själv och har en deadline att jobba mot. Just nu sysslar jag med uppdateringar av databaser kan man säga.. Kan inte gå in mer på det än så, men det handlar om att jag skriver en massa hela dagarna, något jag verkligen trivs med. Har fått se helt andra sidor av folk på jobbet sedan jag började med det här, men det är nästan bara positivt menat.

I somras flyttade vi till ett radhus och har nu äntligen bott in oss ordentligt. Det har varit en hel del att fixa med och vi har tagit en sak i taget men nu äntligen börjar det arta sig. Med tanke på tillökningen har vi ju också en hel del annat att tänka på; det där extrarummet som då blir ett barnrum, det måste ju fixas med. Måla spjälsäng, köpa skötbord.. Hej och hå vad mycket saker som ska göras, men det känns bara kul faktiskt.

Det finns bara en sak jag längtar enormt mycket till: kickboxningen.
Sedan jag blev gravid har jag endast kunnat ägna mig åt promenader, styrketräning och en del hemmaboxning. Visst hade jag kunnat åka till klubben och träna boxning där, men eftersom att jag vet hur jag fungerar så skulle jag förmodligen ta i alldeles för mycket - atmosfären på klubben gör så med en - påverkar en positivt och pushar en. Det går inte riktigt ihop med mitt tillstånd just nu, men ÅÅÅÅH så jag längtar!

Det är skönt att T är införstådd med vad träningen betyder för mig. Han har sagt att vi löser det sinsemellan sen när bebisen kommit och jag har orken att börja träna hårt igen - det är jätteskönt för mig att höra, då lugnar jag mig lite och vet att jag har något helt grymt att se fram emot (förutom det faktum att vi faktiskt ska ha barn också, haha..)


Sådärja. Liten uppdatering om mitt liv. I alla fall för nu. Blir väl fler uppdateringar längre fram..
Ta hand om er / Micha