Soon to be
Jag har i stort sett struntat i att försöka uppdatera min blogg kontinuerligt då jag haft problem med händerna som opererats och som fortfarande läker. Det är inte lätt att skriva med bandagerade händer stora som Galiameloner.
Nu har jag börjat läka bra - den ena handen är snart färdigläkt och jag kan börja bära tyngre saker med den igen. Ser fram emot när vänsterhanden också är helt läkt.
Sedan jag skrev sist har det varit julafton, nyårsafton och ett nytt år har startat. Julafton och nyår var lugna dagar och kvällar och vi hade trevligt med våra familjer. Man kan inte önska sig mer faktiskt.
Vad gäller graviditeten är jag snart klar. Förhoppningsvis då. Jag är beräknad till 13 februari men man vet ju aldrig när lilla Kikker vill komma ut. Brås hon på mig kommer hon 2 veckor sent - brås hon på Tim blir det på dagen eller däromkring i alla fall. Spännande att se utgången.
Jag är rätt stor om magen nu (alldeles för stor tycker jag) och otymplig - jag har svårt att resa mig från sittande position och speciellt när jag sitter i bilen som har väldigt låga säten. Det är frustrerande med kläder då jag stör mig på att om ett linne är för kort så hänger magen ut - det gör mig tokig. Det ska bli skönt sen när man kan ha vanliga linnen och tröjor på sig, för att inte tala om vanliga byxor! Det tar dock ett tag innan jag kan uppleva det igen..
Jag hade föraningar om att jag skulle få uppleva en del krämpor under min första graviditet men inte såhär många! Hittills har jag fått svår Karpaltunnelsyndrom i båda händerna som jag opererats för; innan operationerna så tappade jag allt jag höll i då händerna domnade och känseln försvann helt i båda händernas pek - lång - och ringfinger. Jag kunde inte skriva på dator då fingrarna låste sig och svullnade, jag kunde inte sova nattetid då händerna svullnade och domnade (domnade upp till axlarna till och med) och nattskenorna inte fungerade.
Jag har haft och har svår smärta i min högra axel (vet inte varför) och ont i ryggen på vänster sida och det har inte gått över. Smärtan har suttit i ett par månader i alla fall.
Foglossning är något annat jag fått uppleva. Det var mer okej när den var lokaliserad till bakdelen (korsryggen och längre ner) men när den nu flyttat sig framåt till blygdbenet är det inte lika okej. Det känns som att det ska dela sig när jag går och när jag reser mig.
Ödem har jag också så det räcker och blir över. Svullnader det vill säga.. Mina fötter är som klumpfötter och vristerna är typ obefintliga - jag har alltid haft rätt trevliga vrister och varit nöjd med mina vader och fötter men nu är det verkligen det sista jag vill se! Vaderna är så fulla av vatten att jag kan inte ens ha på mig strumpor UTAN resår utan att det blir en 1-1,5 cm kant som skär in mot benet.. Använder bara stödstrumpor nu för annars värker det överallt nedanför höfterna.
Händerna är fortfarande svullna som fan och jag har svårt att böja fingerlederna både dag och nattid. Längtar till tiden efter förlossningen när man tömmer kroppen på vätska..
Nu är det inte långt kvar; jag ser fram emot förlossningen men samtidigt inte för jag är jätternervös. Jag försöker tänka att jag ska ta allt som det kommer och bara vänta in händelseförloppet men det är riktigt svårt när man är ett kontrollfreak som jag är.
Vi får se när du behagar titta ut lilla Kikker. Vi väntar på dig och ser fram emot att få träffa dig!
Nu har jag börjat läka bra - den ena handen är snart färdigläkt och jag kan börja bära tyngre saker med den igen. Ser fram emot när vänsterhanden också är helt läkt.
Sedan jag skrev sist har det varit julafton, nyårsafton och ett nytt år har startat. Julafton och nyår var lugna dagar och kvällar och vi hade trevligt med våra familjer. Man kan inte önska sig mer faktiskt.
Vad gäller graviditeten är jag snart klar. Förhoppningsvis då. Jag är beräknad till 13 februari men man vet ju aldrig när lilla Kikker vill komma ut. Brås hon på mig kommer hon 2 veckor sent - brås hon på Tim blir det på dagen eller däromkring i alla fall. Spännande att se utgången.
Jag är rätt stor om magen nu (alldeles för stor tycker jag) och otymplig - jag har svårt att resa mig från sittande position och speciellt när jag sitter i bilen som har väldigt låga säten. Det är frustrerande med kläder då jag stör mig på att om ett linne är för kort så hänger magen ut - det gör mig tokig. Det ska bli skönt sen när man kan ha vanliga linnen och tröjor på sig, för att inte tala om vanliga byxor! Det tar dock ett tag innan jag kan uppleva det igen..
Jag hade föraningar om att jag skulle få uppleva en del krämpor under min första graviditet men inte såhär många! Hittills har jag fått svår Karpaltunnelsyndrom i båda händerna som jag opererats för; innan operationerna så tappade jag allt jag höll i då händerna domnade och känseln försvann helt i båda händernas pek - lång - och ringfinger. Jag kunde inte skriva på dator då fingrarna låste sig och svullnade, jag kunde inte sova nattetid då händerna svullnade och domnade (domnade upp till axlarna till och med) och nattskenorna inte fungerade.
Jag har haft och har svår smärta i min högra axel (vet inte varför) och ont i ryggen på vänster sida och det har inte gått över. Smärtan har suttit i ett par månader i alla fall.
Foglossning är något annat jag fått uppleva. Det var mer okej när den var lokaliserad till bakdelen (korsryggen och längre ner) men när den nu flyttat sig framåt till blygdbenet är det inte lika okej. Det känns som att det ska dela sig när jag går och när jag reser mig.
Ödem har jag också så det räcker och blir över. Svullnader det vill säga.. Mina fötter är som klumpfötter och vristerna är typ obefintliga - jag har alltid haft rätt trevliga vrister och varit nöjd med mina vader och fötter men nu är det verkligen det sista jag vill se! Vaderna är så fulla av vatten att jag kan inte ens ha på mig strumpor UTAN resår utan att det blir en 1-1,5 cm kant som skär in mot benet.. Använder bara stödstrumpor nu för annars värker det överallt nedanför höfterna.
Händerna är fortfarande svullna som fan och jag har svårt att böja fingerlederna både dag och nattid. Längtar till tiden efter förlossningen när man tömmer kroppen på vätska..
Nu är det inte långt kvar; jag ser fram emot förlossningen men samtidigt inte för jag är jätternervös. Jag försöker tänka att jag ska ta allt som det kommer och bara vänta in händelseförloppet men det är riktigt svårt när man är ett kontrollfreak som jag är.
Vi får se när du behagar titta ut lilla Kikker. Vi väntar på dig och ser fram emot att få träffa dig!
Kommentarer
Postat av: sandra
du har sannerligen haft det tufft du! jag håller alla mina tummar å tår för att hon vill behaga å titta ut runt bf å inte vill stanna ytterliggare 2 veckor som sin mor ;) om någon vet hur JOBBIGT det är å vara svullen, vätska osv så är det jag, kom igen kikker- det är många som väntar å längtar å få träffa dig!! =))
Postat av: Madde
Micha! Vilken prövning! Snart kommer en fantastisk liten människa som kommer göra allt värt det i slutändan! Hoppas du får en lugn och skön tid nu tills det är dags.
Kram!
Postat av: Sara
Nä alltså nu börjar JAG bli nervös!! Snart kommer hon ju!!! Kära nån vad du har fått stå ut med Michan! Jag tror hon är en snäll bebis ute i det fria sen :) och söt! Puss puss och håll ut nu de sista små veckorna!
Trackback
